Läs inte om du inte orkar.

För typ 2 dagar sedan drömde jag en skum dröm om mitt försa dag i USA. Jag hade inte ens startat mitt liv där utan jag hade precis landar och träffat några utbytesmänniskor och jag började känna hemlängtan. och den hemlängtan växte sig störra och jag insåg: Shit ett år?!

Det fick mig och vakna till. Jag kommer inte kunna bara med om allt som hände här hemma. Alla högtider och händelser. Tänk om jag kommer tillbaka och jag är helt utanför eftersom de är så ovana at ha mig omkring. Även fast de älskar mig, dvs. mina vänner och familj då, så vad händer om det inte blir samma sak? Kommer jag att klara av det? (okej, jag har lovat mig själv att jag ska klara det)

Läste en artickel som beskriver exat hur jag känner och jag tror att det stämmer in på alla som ska iväg.

http://www.utbytesstudent.se/artikel/tiden_innan_jag_blir_utbytesstudent

Men trots dessa tankar har jag inte ens tänkt tanken att inte åka. Jag ser fortfarande sjukt mycket fram emot det, och jag tror faktiskt att det är normalt att tänka såhär haha :P

P.S den här veckan ska jag fixa sista pappret som ska in tills december. Kommer bli skönt o ha läkarintyget överstökat! Haha, det kommer vara massa jobbiga saker jag måste göra sen ifs. typ jag ska åka till amerikanska ambasaden o söka om visum! Jag ska typ svara på frågor att mitt syfte inte är att terrorosera USA haha! fast det är bara om några månader :)