Då någon frågar mig här vart jag är ifrån så svarar jag Sverige, då jag tekniskt sätt inte alls är från Sverige, jag bara bor i Sverige, men då det gäller mat så känner jag alltid för att göra ungersk mat eftersom det är bästa maten! Plus så finns det inte så myket svenska maträtter som jag är så fäst vid. Innan så har jag gjort ungersk gulash soppa, jag har gjort pannkakor (jag döpte de till europeiska pannkakor, eftersom pannkakor överallt i Europa är nog likadant. Amerikaner kallar det "crepes", vilkt jag tycker att det finns en liiiten skillnad på) och jag gjorde nyligen den ungerska salta tilltugget "pogácsa", vilket jag alltid har älskat!

Det blev ganska bra tycker jag, de såg inte ut på rätt sätt, men det smakade gott så jag kallar det lycka, haha! Jag vet inte hur mycket min värdfamilj gillade det. Min värdpappa gillade det, men jag tror att de gillade gulashsoppan mer, haha!

Själv så gillar jag de väldigt mycket så för mig spelade det inte så stor roll om de inte gillade de så mycket. Mer till mig, haha! ;)

Det är december. Året är snart slut! För någon vecka sedan var det exakt fem månader sedan jag kom hit. Fem månader är väldigt mycket, det är nästan ett halvt år! Det är i stort sätt halva tiden jag har varit här! Nu när jag tänker tillbaka på det så känns det som att det har gått fort. När man är inne i det så känns det som evigheter. På ett sätt är jag glad att jag är klar med första halvan. Nu vet jag hur allting fungerar, jag är van vid allt, det känns som vardag nu, jag är van vid att vara så långt hemifrån. Jag känner mig faktiskt stolt att jag har klarat av det såhär långt.

Det är så kul att se tillbaka på mina inlägg jag skrev innan jag åkte, se hur mycket jag har förändrats, hur mycket förväntningar jag har haft, se hur annorlunda mina förväntningar var jämfört med verkligheten. Såg också på några bloggar med de som ska iväg efter mig. Det känns så konstigt för det känns inte som att det var så länge sen jag var där, då jag tog mina sprutor, skickade iväg alla mina papper. Då man blev så glad bara av tanken att ens ansökningar är här i USA.

Den tiden var helt underbar! Tider med massa förväntningar. Men det är ingenting emot att faktiskt vara mitt i äventyret! Jag har haft det underbart hittills! Båda tiderna har sina fördelar och nackdelar. Jag minns att jag var väldigt nervös. Ibland önskade jag bara att året var slut, att jag bara kunde se tillbaka på det och inte oroa mig över vad som kommer att hända. Att vara här kommer med massa hemlängtan och undran över hur det skulle varit om jag inte hade åkt. Men båda är ganska dumma tankat, men jag antar att det är naturligt! Som alla säger så ska man göra det bästa utav det!

2011 har varit det bästa året av mitt liv hittills har jag insätt. Så många bra saker har hänt, från början till slut!
Året började i Thailand. Nyårsafton var inte helt skoj i och med att jag var extremt jetlagd just då och kraschade 10 minuter efter midnatt haha, men lika mycket som jag kan ha hemlängtan så kan jag ha Thailandlängtan ibland också. Det var en underbar!

Sen kom vi hem och jag hittade den där lilla flummiga musikgenren kallad K-pop, som visade sig bli mer av en livsstil än en musiksmak, haha! Jag trodde aldrig att jag ens skulle uppleva att jag  skulle se dem fina människorna i mitt liv live, och i oktober så kom min kompis i skolan fram till mig. Jag kommer aldrig glömma den konversationen då jag fick reda på om konserten. Då nämner jag inte ens själva konserten då jag inte kunde äta någonting på två dagar och var nära på att spy av förväntningar innan jag skulle in i arenan där konserten skulle hålla hus.

Skolan dödade mig, men jag klarade det relativt bra tycker jag. Underbara fina vänner som var ganska svårt att lämna. En underbar sommar lite i Sverige, lite i Ungern, men det bästa på sommaren var definitivt Camp! Det är obeskrivligt hur underbart det var! Alla fina utbytesstudenter, fulla av förväntningar, kanske lite skräck från vissa. Det är inte ofta som en vanlig konversation med nya människa börjar "Hej, vart är du ifrån? Vart ska du?" Så underbart! Sen kom jag fram till Las Vegas som var en ganska svår början eftersom jag visste inte vad jag skulle göra utan en värdfamilj och en helt främmande stad på andra sidan klotet från alla jag känner.

Men allt löste dig då min fina värdfamilj blev funnen, skolan började och allt var så coolt, man hade fullt upp med massa olika aktiviteter, sen så blev allting vardag och nu är vi här, dagen innan julafton och jag ska iväg idag till min äldre värdsysters lägenhet uppe i bergen i Arizona, så det blir en jul med snö i alla fall!

Bara cirka en vecka kvar av året. Jag vill inte att året ska ta slut! Det har funnits så många tårar i år, jag tror inte jag har gråtit så mycket som vissa dagar, men det går så inte upp emot allt det bra som jag har varit med om. Jag känner att 2012 har en stor press på sig, eftersom jag tror att det är svårt att nå upp till denna nivå av underbart på ett år! Haha!

Förra helgen så åkte några vi med några utbytesstudenter till ett litet ställe någon timma utanför Las Vegas som heter Bonnie Springs Ranch, som är en gammal by som visar hur livet i vilda västern var ungefär. Det var ganska gulligt. De hade en liten djurprk och allt också och framför allt så var det kul att se alla igen!

Idag var det sista dagen innan lovet! Det var kanske den bästa skoldagen på hela terminen eftersom vi gjorde i stort sätt ingenting! På biologin kollade vi på nått barnprogram som förklarade biologi på lågstadienivå... så smarta är vi tydligen, haha! På historian kollade vi på en första världskriget dokumentär, på matten så spelade vi tre i rad, på bilden kollade vi på Toy Story 3 och åt kakor och muffins. Jag blev riktigt hög på socken må jag säga. Ushibush! Icke bra! Men gott var det... Haha! På Kören var det flummigast såklart! Vad gjorde vi egentligen? Lekte med Play Dou, folk spelade på pianot, satt på varandra, flummade, tja, you name it. Sista lektionen var faktiskt en vanlig lektion, d.v.s., läsa boken, men jag fick gå tidigt p.g.a. att det var en Assemblydag vilket för mig betyder att kören sjunger nationalsången och jag kan gå från min sjätte lektion tidigt, HAH!

Igår så var det vår konsert, vilket gick ganska bra faktiskt. Aulan, där vi skulle uppträda, var inte säkert eftersom någon större del av scenen ramlade ner, så vår framträdande var i cafeterian. Jag var mer förberedd till förra konserten, men det gick relativt bra ändå.

Jag vet att jag har klagat på att det är "kallt" här innan. Jo, jag är lite kinkig med det, men ärligt talat, det är inte kallt! På morgnarna, jo det är extremt kallt! Men då man kan gå runt i en T-shirt på eftermiddagen i mitten av december så är det inte kallt! Detta är öknen: super kallt på kvällen och varmt på dagen. Sen växlar det hur varmt och kallt beroende på årstid.

Jaa, ush vad underbart det känns att vara så nära lovet! Men såklart så sätter alla allt sista veckan! jag menar, det är hur enkelt som helst, men det tar tid att göra. Plus alla projekt så har jag tå körkonserter denna vecka också. en imorgon och en på torsdag! Det ska bli kul, dock var jag mer förberedd inför förra konserten, men jag har tre fler låtar som jag ska kunna till denna. (sammanlagt 9 låtar till denna konsert alltså). Sen så har jag två teckningar (jupp, teckningar) till US history som jag ska göra, jag sa bugga en cell för biologin, matte test på torsdag, och mitt i allt så vil jag bara sova för jag är alltid så så trött under veckan. Det är inte mänskligt att gå upp innan klockan 6 varje morgon!

Plus så är min motivation på noll. Det enda som motiverar mig nu för att få bra betyg är att jag ska bli inbjuden till studentfrukosten igen. tröts att jag har toppbetyg så känner jag inte att jag lär mig nått, plus så räknas inte detta år i vilket fall, så varför ska jag försöka, tänker min hjärna.

Det var Track and field möte idag. Det var många som kom! Speciellt jämfört med tennisen där vi var vad, runt 20 pers? Här var det minst 50 pers! Tränarna verkar riktigt hårda. Två timmar, fyra dagar i veckan är förmodligen exakt vad jag behöver, haha! Det kommer bli intressant hur jag kämpar mig igenom det, haha! Om jag klagar på att jag är trött och inte orkar göra mina läxor nu, vill jag veta hur det kommer bli, speciellt då jag ska byta till en biologi som förmodligen kommer bli svårare.

Gårdagen var riktigt sorglig utan Tyrell. Det var så tomt och det är så konstigt att han inte är där! Leah sa, och jag har också tänkt det, att det känns verklgigen som att han har dött! Det gick så fort att han bara helt plötsligt försvann! Skillnaden är såklart att man kan hålla kontakten, men såklart så är det inte samma sak.

Jaja, klockan är snart 9 på kvällen. Jag är trött, massa läxor jag inte har gjort, men jag ska gå och sova för jag är död och imorgon är det massa kör efter skolan jag måste ta tag i! ;)

Denna vecka var inte helt en rolig vecka. Eller den var vanlig enda tills bara för någon dag sedan. Allt började med ett telefonsamtal från min RC om vi hade en extraplats att ta emot en utbytesstudent eftersom en killutbytestudent från min skola har blivit bort placerad från sin familj, som går på Cimarron. Jag blev genast intresseras av händelsen eftersom det finns bara två killutbytesstudenter på min skola och jag är ganska nära båda!
Så idag fick vi reda på var det egentligen hände d.v.s så blev Flo bort placerad av olika anledningar och om de inte hittar en familj till honom i området kommer han att behöva byta skola.

Sen så är det som får mig att bli ledsen mest av allt är att min finfina vän Tyrell, som alltid var glad o rolig och påminner så mycket om Kurt från Glee på många vis, han som vaknade tre på morgonen på min födelsedag för att baka brownies till mig, kommer flytta på måndag till Oklahoma och jag fick reda på detta idag efter skolan!!! Så förmodligen kommer jag inte ens att ha chansen att säga hej då till honom! Jag blev riktigt chockad för han var i skolan idag och först av allt så sa han ingenting till mig om det och sen så lät han som vanligt och verkade inte alls annorlunda. ush! Jag kommer sakna honom!

Sen är det andra saker som har hänt denna vecka, jag bröt en vänskap med en av mina amerikanska vänner som egentligen inte har varit min vän på några månader, men vissa saker gjorde att denna vecka så blev det så att nej, vi kommer förmodligen inte ens att säga hej till varandra i skolan längre. Lite synd, för jag hatar då folk får mig att känna som att jag har gjort någonting fel då det helt klart inte var jag! Jaja, har lärt mig en läxa om vilka man kan lita på och vilka inte. Jag är inte ledsen för det dock så mycket, mest lite smått irriterad, men inget annat.

Sen så pratade jag med min counselor, äntligen, om att byta biologi! Hon sa att hon ska göra sitt bästa. Hoppas, hoppas på att hon lyckas!

En liten nackdel med att skolan är så stor är att det finns vissa människor som man aldrig ser. Jag har pratat med en person två gånger på hela terminen och jag har inte sätt människan en enda gång sen dess! Det får mig att bli ledsen eftersom jag vill verkligen prata med människan igen! Just nu har jag hoppet upp om att om jag byter mina lektioner så kanske, kanske så hamnar jag i samma lektion eller åtminstone springer på personen? Suck!

Idag efter skolan så gick alla utbytesstudenter i skolan till Minchies, ett av yoghurtställena, tyvärr så var inte Flo med, men de andra 7 var med, och vi hade så många roliga diskussioner. Underbara gäng! ^^

Japp, detta är ett väldigt hett tema bland alla utbytesstudenter. Speciellt tjejer av någon anledning, hmm... ;)

Hur ska jag göra detta inlägg utan att få det att låta som att jag är en sån där som är besatt av sin vilkt... Jag vet inte. Men jag har alldirg haft stora problem med min vikt och då menar jag att jag inte har gått på några udda dieter för att bli smal. Vilken tjej har aldrig klagat på sitt utseende innan, jag är inte felfri. Jag har inte ätit VAD jag vill heller. Jag har alltid haft koll på det lite, för man vill äta nyttigt. Att käka en pizza eller McDonnald's lite då och då har inte varit så stort problem heller dock, men jag rörde mycket på mig i Sverige. Jag dansar och jag joggar några gånger i veckan då årstiden är lämplig för det.

Frågan om att gå upp i vikt kommer alltid upp då det kommer till utbytesår till USA. Jag har haft sagt till mig många gånger att jag KOMMER att gå upp i vikt medan jag är här och att man går ner det så fort man kommer hem och så vidare. Jag har skojat om det så mycket också innan att "jag kommer rulla hem" och liknande. I början så åt jag också ganska mycket och tänkte som de sa till mig "esh, ett år, jag går ner det senare". Då skolan började var det inte lika farligt. I början tror jag t.o.m. att jag gick ner i vikt, eftersom i skolan äter jag inte oftast för att spara mina pengar och för att vad de kallar en "sandwich" är en hamburgare.

Nu är jag inne i den fasen då jag känner, nej, nu är det inte kul längre! Jag ser skillnad på mitt utseende, min favoritkjol som jag köpte i början av året, som satt perfekt, sitter riktigt tight nu. Det som får mig mest ledsen är att jag känner att mitt ansikte har börjat att se annorlunda ut.

Jag fruktar att då jag kommer hem och ser alla jag känner igen och första tanken de får är "oj, hon har tagit på sig lite extra vikt hon".

Så vad ska jag göra åt det? Äta nyttigare? Japp, fast jag vill inte vara elak mot min värdfamilj och säga att jag inte vill ha maten de gör, plus så är det inte så onyttigt för det mesta! (och gott är det) Sporta? Hur då det är ganska farligt att röra på sig ensam i området. Det är trots allt Las Vegas, en storstad. Det finns inte lika bra platser att jogga på i närheten som hemma. Inga stora parker och skogar.

Det som jag kommer att göra är att Track and Field i skolan börjar nästa månad som jag kommer att gå med i, och det är varje dag. Jag har hört att tränaren är ganska hård, så kanske så kommer hon köra riktigt hård träning med mig. Det skulle vara underbart om det slutade med att jag åkte hem smalare än när jag lämnade Sverige, än vise versa, men jag vet inte. Jag ska göra mitt bästa, och jag ska efter jul vara så mycket mer noggrann med vad jag äter.

Detta är inte bara jag som tur. Jag vet att jag inte är ensam om detta problem, och jag vet att jag inte har det värst. Jag vet att vissa har gått upp jeansstorlekar. Det är mest en tröst, eftersom jag passar fortfarande i alla mina kläder, men vem vet hur länge till? Det är fortfarande lite mer än hälften av tiden, dvs. så kan jag gå upp lika mycket som hittills om jag inte ser för vad jag äter.

Jupp, så förra veckan flöt på som den ska. Jag blev inbjuden till studentfrukosten, för alla elever som har högsta betyg och perfekt närvaro hela första kvartsterminen. Skoj var det och gott! Bortsett från det så var allting som vanligt. Imorgon så ska jag prata med min Counselor om att jag ska byta biologi. Vill inte byta min matte, men måste man så måste man. Gillar inte min biologi alls, haha!

I helgen så åkte min värdfamilj och jag till Flagstaff, en stad uppe i bergen i Arizona, där det faktiskt var snö, just på grund av bergen, duh. Vi åkte dit för att min äldre värdsyster går på College där och hennes kör hade en konsertmiddag som vi gick på. Det var riktigt fint och mysigt. Dock så mådde jag ganska dåligt hela helgen eftersom snön fick mig att tänka på Sverige... Konstiga jag.. Så jag hade massa gråt utbrott och tänkte mest för mig själv "men vafandå måste jag sitta och gråta för??" Jaja, haha!

När vi kom hem så åkte jag direkt till Elenas födelsedagsfest, som oplanerat blev en första förening mellan alla fina utbytesstudenter på skolan. Jag tror att vi åtta kommer att ha en ganska bra sammanhållning. Vi ska hitta på någonting på fredag till exempel.

Det roliga är att när man kommer till sin High School så är man helt inne i att "okej, nu ska jag skaffa massa amerikanska vänner!" I början så ignorerade jag alla utbytesstudenter i stort sett för jag var helt inne i att jag måste skaffa amerikanska vänner. Men det är någonting med att utbytesstudenter dras till varandra. Man har så mycket gemensamt, så det slutar med att man umgås med de mest i alla fall. Nu säger jag inte att jag bara umgås med utbytesstudenter, nej, jag har massa amerikanare också som vänner, men det är så mycket lättare att umgås med utbytesstudenter av någon anledning.