Sista sorgen

Nu håller andra SMtown konserten på i Paris. Jag har officiellt missat det. Jag tänkte under dessa dagar inna hela tiden "Okej. Om jag skulle ta ett flyg till Paris nu skulle jag fortfarande ha hunnit se den. Bara några timmars resa". Mycket barnslig tanke, jag vet, men ni förstår.

Bilder från konserten laddas upp hela tiden för att trösta dem som inte kunde komma eller liknande, men det gör bara att det gör ännu mer ont! Usch! Jag trodde alldrig jag skulle vara så ledsen över att inte kunna se några människor jag skrattade åt (ja, första klippet jag såg med SHINee skrattade jag igenom) och det tog mig en enorm ansträngning att ens kunna skilja på vem som var vem plus så vet största delen av den här delen av världen inte vad k-pop ens är! Folk rycker bara på ögonbrynen när de hör vad det är och tänker: "okej... Koreansk musik. Skoj..!" Ändå så har det aldrig gjort så ont att missa en konsert.

Jag var besatt av Jonas Brothers i sjuan och åttan, och då menar jag besatt! De skulle ha en världsturne och det var planerat att de skulle komma till Sverige. Då jag ringde till min pappa för att berätta nyheterna trodde han seriöst att det brann eller liknande för att jag skrek så mycket och kunde inte få fram ordentliga ord! Goda fjortistider, haha!

Sen kom de aldrig. De sa inte ett ord om att det var inställt eller liknande utan biljetterna släpptes aldrig helt enkelt. Jag blev bara sur då och förr eller senare så tröttnade jag på dem.

Men jag hade inte samma ångest då, som jag har nu att det inte blev någonting för min del. Jag har aldrig varit på en konsert med mina absoluta favoriter. Jag kan bara föreställa mig känslan.

Jag har varit på flera bra konserter. Mina två favoriter är Mika och Lady Gaga, båda var förra året. Gaga var bra för att duh, det var Gaga! och Mika var så awsome eftersom det var första konserten då jag kunde alla låtar och hade ståplatser och fick uppleva en riktigt bra stämning i publiken osv.!

Att jämföra känslan från dessa konserter och tänka sig att se de artister jag verkligen är starstruck/har en mini crush på skulle vara en dröm. Mina vänner har alltid kallat mig för "kändiskåt" och det är jag verkligen och jag står för det, haha! Inte alla ifs. I Sverige kan jag gå förbi kändisar på gatan utan att bry mig så mycket. Danny t.ex har jag sett flera gånger eftersom han bor i närheten av där jag dansar tror jag. men jag lägger bara märke till honom och sen går vidare utan att tycka det är särskillt coolt, och likaså med andra svenska artister.

Jag tänkte faktiskt just idag att jag måste samla ihop amerikanska artister som jag gillar och hålla koll på om/när de har konsert i Las Vegas eftersom då har jag chansen att gå på dem! Jag ska gå på så många konserter som bara möjligt då jag är i USA. Jisses vad det skulle vara kul! Det finns ingenting bättre än konserter. Publikens och artisternas energi!

Wow... det blev mycket ordbajs här.

Klipp från igår. Såpass nörd är jag att jag såg den typ en halv minut efter att den lades upp... Kunde sätt det live men ack...

Super junior - eller så älskar man k-pop eller så hatar man det. Min slutsats. ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0