Förra helgen så var det sista helgutflykten med alla fina utbytesstudenter. Det var väldigt sorgligt att inse det. Efter Zion, Bonnie Springs, Death Valley, Los Angeles och nu Grand Canyon så är alla roliga korta helgutflykter över! Jag kommer se de flesta igen under farwel partyt, men jag kommer inte se alla som bor i små byar runt om Las Vegas. Utbytesstudenter är de bästa människorna att umgås med! Alla är så underbara! Jag vet att jag har nämnt det innan, men det kommer aldrig att vara någonting jag kommer att komma ihåg om året.

Så vi åkte tidigt lördag morgon och kom hem söndag eftermiddag. Efter det så spenderade vi kvällen hos EF ledaren, Don. Hans hus är helt sjukt coolt! Gården består av massa saken, men bla, en pool, med jacuzzi och en freaking bar i poolen!! Så vi var där och kollade på solförmörkelsen! Det var 98% solförmörkelse och som ni vet är det en gång var 20e år åtminstone, så det var lite coolt. Plus så var hela lite sorgligt eftersom Andy, ena av Dons utbytesstudenter i hans hus, åkte hem igår så jag fick säga hejdå till henne. Ush ush! Jag vet inte när jag kommer se henne igen! Fast jag vet att nästa gång jag åker till Thailand, då ska jag hälsa på henne!

Nu är det slut alltså! I onsdags flyttade Jennie, min värdsyster ut också så nu sa jag hejdå till henne också! Tracken hade sin avslutning under veckan med glass! Varför måste det ta slut? Fast samtidigt så ser jag extremt mycket fram emot att åka hem också, men vissa saker och människor önskar jag bara att jag kunde ta med mig hem.

Det som jag är väldigt glad över att det snart är slut är skolan! Jag är så trött på skolan här! Det svåraste i skolan just nu är att hålla mig vaken under de första tre lektionerna! Men jag kommer sakna bilden och kören, vissa människor, lunchen...

Tiden för mig här är snart över. Jag har sätt fram emot hemresan hela året på ett sätt. Att se alla hemma igen, att gå tillbaka till mitt normala liv. Att gå framåt i mitt liv och inte bara göra någonting "på skoj". Speciellt då någonting var för konstigt och jag inte alls höll med om vissa saker. Tider då jag var irriterad på människor. Fortfarande så kan jag ibland tänka att det kommer verkligen vara riktigt underbart att komma hem.

Men för det mesta så gör det riktigt ont! Tanken att det faktiskt snart är över. Det här cirka tre års långa resan med alla förväntningar och förberedelser. Allt detta lider mot sitt slut. Allting som jag lever och andas, alla människor, allt kommer snart bara att vara minnen.

Alla skämt med värdfamiljen. Alla roliga stunder i kören. Alla föreställningar. Tennisen. Track and Field. Alla assemblies och liknande "school spirit" event. Alla trevliga och öppna människor som småpratar med människor de inte känner. Att vara så extremt spontan. Alla utbytesstudenter. Alla EF resor. Värmen.

Jag satt precis och kollade tillbaka på min blogg för vad jag skrev runt den här tiden för ett år sedan och tiden under camp. Tiden då jag inte hade någon aning om vad som förväntade mig. Jag var full av förväntningar man inte kan förstå ifall man inte lever i det, blandat med minst lika mycket skräck! Jag minns att under camp så önskade jag att efter camp så kunde vi bara åka hem och slippa allt. Men jag tror att det var hela blandade känslan som gjorde camp till det underbara det var.

Jag känner mig så tom nu! Det finns ingenting specifikt jag ser fram emot längre. Jo det finns ju fortfarande den här sista månaden som jag kommer göra till mitt bästa. Jag ska åka till Grand Canyon nästa helg och sen är det massa avslutningar och avsked som gäller och ta till sig det sista av livet i Las Vegas. Men nu efter Prom är alla årets stora event över. Jag har klarat av ett helt år "själv" på andra sidan klotet. Varför är jag inte glad? Varför är enda känslan jag känner ångest? Jag har sätt fram emot att åka hem! Jag har sätt fram emot att vara fri, kunna röra mig fritt...

Jag kommer sakna mina vänner här! Jag vill inte ens tänka på hur det kommer vara att säga hejdå till de och inte vita när/om jag kommer träffa de!

Ush! Jag börjar förstå vad alla menar med att detta "hejdå" är tusen gånger värre än hejdå:n man sa innan man åkte.

Enda sen jag kom tillbaka från LA känner jag mer och mer att jag vill verkligen flytta till Kalifornien någon gång. Eller åtminstone spendera en längre tid där! Jag hörde att San Francisco är väldigt fint och mycket bättre än LA (svårt att slå känner jag då!) plus så hörde jag att de har massa arkitekthögskolor och företag där, vilket är det jag har börjat funderar på att bli i framtiden kanske! Så kanske så blir det tillbaka till USA någon dag för att plugga?

Nu är det dags för mig att sova, då jag vet att alla där hemma börjar vakna och göra sig i ordning för skolan. Själv skulle jag ha sovit för snart 1½ timma sedan för att inte vara alldeles för död imorgon, men jag är alldeles för besatt av datorn. Oh well, detta skickar jag till alla er där hemma! (en liten låt som de spelade i Universal Studios efter rundturen och den totalt fastnade i allas huven och sjöng på den för resten av dagen).

Igår var det den efterlängtade Prom! Det som man har sätt fram emot hela året. Många har pratat om under en lång tid. Har dragit till sig massa stress och irritation bland folk! All nervositet innan hela balen. Nu är det över och (förhoppningsvis) alla är glada och har massa goda minnen de kan ta med sig!

Min Prom var bra, men inte riktigt som jag hade hoppats på att den skulle vara. Jag gjorde misstaget att bestämma mig att jag skulle gå med han jag skulle gå med, Sage, en av mina närmaste killkompisar, men tydligen inte helt pålitlig visade det sig. Han är känd för att banga till allt han ger sig in på i strot sätt vad det gäller mycket annat också. Han kom med massa ursäkter att han kanske inte skulle kunna gå på prom trots allt. Vilket var lite udda eftersom i början, för typ en månad sedan var det han som var den av oss två som såg mer fram emot det typ och frågade mig dagligen ifall jag hade skaffat en klänning eller ej och att jag måste göra det eftersom vi måste matcha. Sen kommer han samma vecka som Prom och säger att han inte "kan" gå vilket är lite för sent att hitta någon annan att gå med. Men men, nu tycker jag nästan lite synd om honom istället då alla i kören är irriterade på honom för att han inte gick, hehe. Men jag är inte allt för arg på honom. Han är vel vem han är.. :P

Så istället gick jag med mina fina tjejkompisar, gjorde oss i ordning och åkte till The Lakes nära där några av de bor och tog bilder. Efter det åkte vi till dansen som var på en extremt fin lokal med en liten dammliknande, massa fina träd med små lampor tvistade runt de, byggnaden var väldigt öppen med stora glasdörrar. Det såg verkligen ut som Prom på filmer! Det såg i princip exakt ut som det! Ni vet de där lilla runda lusthusen som par i filmen går till och det är lugnt och ensamt och det är musik och de dansar och det är pluttigt och romantiskt? Det fanns där också! Eller det fanns ingen musik på i lusthusen, men jag lovar att det är många skolor som har det också!

I alla fall!

Vi kom dit, mötte upp vänner, tog massa bilder, många komplimanger på varandras utseenden, dans, vilket faktiskt inte var allt för illa som det brukar vara, gick runt, åt lite snaks, såg kungen och drottningen krönas, pratade med folk lite till och sen gick vi vidare! Vi åkte ner till The Strip till en jättefin restaurang där vi åt middag och sedan åkte hem! Jag ville verkligen ta en bild framför Las Vegas skylten med våra outfits, men vi hade tyvärr inte tid med det, men esh då!

Sammanfattat var Prom väldigt roligt och jag tycker inte alls att det var överskattat alls! All stress och förväntning var värt det! Det skulle vara så roligt ifall vi hade någonting liknande i Sverige! Att se dansgolvet, med massa färgglada klänningar och se deras dater i matchande slips och väst. Att se människor från de olika grupperna, som cheerleaders, track and field folk, (faktiskt inte så många football spelare kom jag på), simmare, de som man sågs som lite "ghetto" såg faktiskt väldigt fina ut också! Teater skummisarna, random köreleverna (kärlek till de), andra som man har olika lektioner med och sitter och småpratar med dagligen, populära som nördiga, alla såg väldigt fina och annorlunda ut!

Härre min skapare vad LA var underbart! Kännslan jag hade hela helgen var den kännslan man har då man ser sin favoritartist i verkligheten! Det var så extremt underbart! Jag skulle kunna bo där i framtiden! Det fanns dock en väldigt stor klassskillnad. Man såg inga i medelklassen där! Alla var antingen otroligt rika eller otroligt fattiga! Men jisses! Och det var grönt! Efter ett år i öknen så blir man extremt lyckig då man ser (naturligt) grönt, känner lukten av det osv. Jag ville verkligen inte åka!

Plus så var det massa underbara utbytesstudenter! Jag skojar inte då jag säger att utbytesstudenter är de underbara människorna i världen! Denna helg var definitivt på top 5 listan över allt som har hendt detta år! Kan till och med vara DET roligaste på året!

Så på lördag spenderade vi hela dagen på Universal Studios och på söndag åkte vi till ett utkik, där man såg Hollywood skylten och hela Downtown LA! Sen åkte vi till Santa Monica Beach och sen Walk of Fame (fjuff!) Extremt roliga två dagar! Väldigt proppade dock!