Idag är det sista dagen innan jag ska åka hem. Mitt humör är som ett berg och dalbana. I morse vaknade jag halv fem av stress antar jag. Idag så åkte jag över till Mikiko först för att säga hejdå till henne, efter det så gick jag över till Solanges hus i 40+ vädret som jag kommer sakna, men jag dog. Vi åkte sedan till Panera Bread och åt lunch med Victor, Noel, Sage och Megan. Det var extremt mysigt och härligt att se alla för en sista gång! Sen gick vi över till Sages hus och badade i hans pool. Nu sitter jag här och väntar till att min värdmamma ska komma hem och vi ska ha vår avskedsmiddag. Borde kanske fixa det sista på mina resväskor. Det blir två totalt! :) Jag är bra på att skjuta upp packning till slutet.

Jag har redan gråtit en massa, men då vi var över vid Sages hus insåg jag: Herre gud! Jag kommer se min familj imorgon!! Jag har inte sätt de på ett år och nu så kommer jag se de, och alla mina fina vänner!!

Det här är det jobbigaste och flummigaste jag någonsin har varit med om! Detta år har verkligen varit det bästa, lärorikaste, upplevelserikta av de alla! Jag hoppas verkligen att det kommer flera år som denna!

Det har varit svårt men det var verkligen så värt det! Jag önskar att alla kunde uppleva det som jag har upplevt!

Jag kan aldrig tacka alla människor som har varit inblandade i mitt år tillräckligt. Min fina familj som lät mig göra detta! Det finns inte många föräldrar coola nog för att låta sina barn göra detta. min andra familj jag nu har blivit rikare för att låta mig vara en del av denna familj. Jag är så lyckligt lottad att ha de! Alla mina vänner, amerikanska som utbytesstudenter för att göra alla upplevelser lite extra minnesvärda, och mina vänner där hemma för att inte glömma bort mig!

Det här är så mycket värre än jag hade föreställt mig. Att säga hejdå är det värsta som finns. Under året så tänkte man inte på att snart så kommer man inte se dessa människor man ser dagligen. Inte bara att man inte kommer att se de, man vet inte när eller om man ens kommer att se de igen.

Igår så insåg jag faktiskt att det är slut. Efter många hejdån och tårar så tänkte jag att om jag bara kunde haft en vecka till i skolan, att ta vara på varenda sekund, ögonblick, allt!

Igår var det skolans Graduation i en stor arena i ett av kasinona. Japp, bor man i Vegas så bor man! Familj och vänner satt på läktaren, alla 500 studenter satt på golvplatsen och lärare, elevorådet och oss senior utbytesstudenter satt på scenen. Vi blev presenterade och vi fick ta emot en "certificate of completion". Den är jättefin och det ser exakt likadant ut som diplomet som alla studenter fick. Inga utbytesstudenter får ta studenten i Las Vegas tyvärr, men vi blev fortfarande erkända av skolan. Vi fick sjunga nationalsången och "the alma mater", skolans låt, för sista gången med kören. Jag fick sitta och se mina vänner gå över scenen och ha ett av de viktigaste stunderna i deras liv. Själv satt jag och var nervös över att jag inte kommer ha chansen att säga hejdå till kören som skulle springa till deras buss direkt efter. Men jag hade som tur chansen att säga ett snabbt hejdå och de blev sena till bussen på grund av oss, haha! Så jag började gråta lite var så jag sa hejdå till alla seniors. Ser jag någon gråta så börjar jag också att gråta...

Efter det så gick vi upp till rummet där Katie har förberett en liten fest för oss med mat och trevligt sällskap. Det började förfärligt! Igår var det Yufeis sista dag med oss eftersom hon och hennes familj ska resa innan de åker hem till Italien, så vi behövde säga hejdå till henne. Jag trodde inte det var möjligt att gråta så mycket. Hon och Solange har varit mina bästa vänner här trots allt och nu vet jag inte när jag kommer se henne igen. Vi kommer aldrig kunna se varann dagligen i skolan. det blev lite trevligare sen då vi hade några roliga konversationer med de andra, men det gör ont. Jag vill inte att det ska vara över!

Idag ska jag till Noels graduation party och flera hejdån väntar, yeey, för det...

På tisdag morgon så åker jag. Jag har bara tre nätter kvar i mitt rum här! (Inte värt att sova natten då jag måste vara vid flygplatsen 4 på morgonen). Helt galet! Jag har inte känslan som jag trodde att jag skulle ha "jaa, jag gjorde det, det kommer vara så kul att komma hem!". Den känlsan finns där också, men känslan "jag vill inte lämna alla" dominerar. Jag vet att då jag lämnar Newark, New Jersey så kommer jag att automatiskt ställa in mig på positiva tankar. Jag ser verkligen fram emot att åka hem, men dessa några dagar är så underbart roliga och hemska på samma gång! jag vill spola tillbaka tiden!

Varje dag påminns jag av att det snart r slut. varje dag är det sista av sitt slag. Torsdags var det sista körkonserten, idag kommer det vara avskedsfest, på måndag kommer jag ha sista normala dagen innan finals, , folk har redan börjat åka hem. Det är slut! varför är det alltid som bäst när det är över? Det är verkligen så! Detta kommer aldrig att komma tillbaka! Det är verkligen hemskt! Det är inte samma sak som då man lämnade Sverige för det var bara ett tillfälligt hejdå, men jag vet ärligt talat inte när jag kommer se, OM jag kommer se, mina vänner här igen!
Samtidigt så ser jag fram emot att åka hem också, så det är jättekonstigt, men jag vet att allt kommer att vara så konstigt och främmande, obehagligt. Jag kommer känna mig rädd, naken, exposed! Jag vill bara packa med mig vissa saker och blanda det med Sverige! Vill ta med mig typ... 60% av värmen (för att försöka sola såhär dags på året kallas självmord, 40+ grader, inte kul, inte kul! Ta med mig schoolspirit som assemblies, yearbook (som jag fick under veckan btw.) sporter, personligheter (vissa).

Folk frågar mig fortfarande: Saknar du dina vänner och familj hemma? Jag svarade alltid ja förut, men ärligt talat, jag saknar ingenting hemma i Sverige längre för jag vet att jag kommer se vad det än är snart! Vill bara ta vara på allt annat innan jag åker.

Jag kan verkligen tänka mig att flytta till USA i framtiden! Vi får se vad ödet vill mig, vad han har i bakfickan för mig liksom.. ;)

Förra helgen så var det sista helgutflykten med alla fina utbytesstudenter. Det var väldigt sorgligt att inse det. Efter Zion, Bonnie Springs, Death Valley, Los Angeles och nu Grand Canyon så är alla roliga korta helgutflykter över! Jag kommer se de flesta igen under farwel partyt, men jag kommer inte se alla som bor i små byar runt om Las Vegas. Utbytesstudenter är de bästa människorna att umgås med! Alla är så underbara! Jag vet att jag har nämnt det innan, men det kommer aldrig att vara någonting jag kommer att komma ihåg om året.

Så vi åkte tidigt lördag morgon och kom hem söndag eftermiddag. Efter det så spenderade vi kvällen hos EF ledaren, Don. Hans hus är helt sjukt coolt! Gården består av massa saken, men bla, en pool, med jacuzzi och en freaking bar i poolen!! Så vi var där och kollade på solförmörkelsen! Det var 98% solförmörkelse och som ni vet är det en gång var 20e år åtminstone, så det var lite coolt. Plus så var hela lite sorgligt eftersom Andy, ena av Dons utbytesstudenter i hans hus, åkte hem igår så jag fick säga hejdå till henne. Ush ush! Jag vet inte när jag kommer se henne igen! Fast jag vet att nästa gång jag åker till Thailand, då ska jag hälsa på henne!

Nu är det slut alltså! I onsdags flyttade Jennie, min värdsyster ut också så nu sa jag hejdå till henne också! Tracken hade sin avslutning under veckan med glass! Varför måste det ta slut? Fast samtidigt så ser jag extremt mycket fram emot att åka hem också, men vissa saker och människor önskar jag bara att jag kunde ta med mig hem.

Det som jag är väldigt glad över att det snart är slut är skolan! Jag är så trött på skolan här! Det svåraste i skolan just nu är att hålla mig vaken under de första tre lektionerna! Men jag kommer sakna bilden och kören, vissa människor, lunchen...

Tiden för mig här är snart över. Jag har sätt fram emot hemresan hela året på ett sätt. Att se alla hemma igen, att gå tillbaka till mitt normala liv. Att gå framåt i mitt liv och inte bara göra någonting "på skoj". Speciellt då någonting var för konstigt och jag inte alls höll med om vissa saker. Tider då jag var irriterad på människor. Fortfarande så kan jag ibland tänka att det kommer verkligen vara riktigt underbart att komma hem.

Men för det mesta så gör det riktigt ont! Tanken att det faktiskt snart är över. Det här cirka tre års långa resan med alla förväntningar och förberedelser. Allt detta lider mot sitt slut. Allting som jag lever och andas, alla människor, allt kommer snart bara att vara minnen.

Alla skämt med värdfamiljen. Alla roliga stunder i kören. Alla föreställningar. Tennisen. Track and Field. Alla assemblies och liknande "school spirit" event. Alla trevliga och öppna människor som småpratar med människor de inte känner. Att vara så extremt spontan. Alla utbytesstudenter. Alla EF resor. Värmen.

Jag satt precis och kollade tillbaka på min blogg för vad jag skrev runt den här tiden för ett år sedan och tiden under camp. Tiden då jag inte hade någon aning om vad som förväntade mig. Jag var full av förväntningar man inte kan förstå ifall man inte lever i det, blandat med minst lika mycket skräck! Jag minns att under camp så önskade jag att efter camp så kunde vi bara åka hem och slippa allt. Men jag tror att det var hela blandade känslan som gjorde camp till det underbara det var.

Jag känner mig så tom nu! Det finns ingenting specifikt jag ser fram emot längre. Jo det finns ju fortfarande den här sista månaden som jag kommer göra till mitt bästa. Jag ska åka till Grand Canyon nästa helg och sen är det massa avslutningar och avsked som gäller och ta till sig det sista av livet i Las Vegas. Men nu efter Prom är alla årets stora event över. Jag har klarat av ett helt år "själv" på andra sidan klotet. Varför är jag inte glad? Varför är enda känslan jag känner ångest? Jag har sätt fram emot att åka hem! Jag har sätt fram emot att vara fri, kunna röra mig fritt...

Jag kommer sakna mina vänner här! Jag vill inte ens tänka på hur det kommer vara att säga hejdå till de och inte vita när/om jag kommer träffa de!

Ush! Jag börjar förstå vad alla menar med att detta "hejdå" är tusen gånger värre än hejdå:n man sa innan man åkte.

Enda sen jag kom tillbaka från LA känner jag mer och mer att jag vill verkligen flytta till Kalifornien någon gång. Eller åtminstone spendera en längre tid där! Jag hörde att San Francisco är väldigt fint och mycket bättre än LA (svårt att slå känner jag då!) plus så hörde jag att de har massa arkitekthögskolor och företag där, vilket är det jag har börjat funderar på att bli i framtiden kanske! Så kanske så blir det tillbaka till USA någon dag för att plugga?

Nu är det dags för mig att sova, då jag vet att alla där hemma börjar vakna och göra sig i ordning för skolan. Själv skulle jag ha sovit för snart 1½ timma sedan för att inte vara alldeles för död imorgon, men jag är alldeles för besatt av datorn. Oh well, detta skickar jag till alla er där hemma! (en liten låt som de spelade i Universal Studios efter rundturen och den totalt fastnade i allas huven och sjöng på den för resten av dagen).

Igår var det den efterlängtade Prom! Det som man har sätt fram emot hela året. Många har pratat om under en lång tid. Har dragit till sig massa stress och irritation bland folk! All nervositet innan hela balen. Nu är det över och (förhoppningsvis) alla är glada och har massa goda minnen de kan ta med sig!

Min Prom var bra, men inte riktigt som jag hade hoppats på att den skulle vara. Jag gjorde misstaget att bestämma mig att jag skulle gå med han jag skulle gå med, Sage, en av mina närmaste killkompisar, men tydligen inte helt pålitlig visade det sig. Han är känd för att banga till allt han ger sig in på i strot sätt vad det gäller mycket annat också. Han kom med massa ursäkter att han kanske inte skulle kunna gå på prom trots allt. Vilket var lite udda eftersom i början, för typ en månad sedan var det han som var den av oss två som såg mer fram emot det typ och frågade mig dagligen ifall jag hade skaffat en klänning eller ej och att jag måste göra det eftersom vi måste matcha. Sen kommer han samma vecka som Prom och säger att han inte "kan" gå vilket är lite för sent att hitta någon annan att gå med. Men men, nu tycker jag nästan lite synd om honom istället då alla i kören är irriterade på honom för att han inte gick, hehe. Men jag är inte allt för arg på honom. Han är vel vem han är.. :P

Så istället gick jag med mina fina tjejkompisar, gjorde oss i ordning och åkte till The Lakes nära där några av de bor och tog bilder. Efter det åkte vi till dansen som var på en extremt fin lokal med en liten dammliknande, massa fina träd med små lampor tvistade runt de, byggnaden var väldigt öppen med stora glasdörrar. Det såg verkligen ut som Prom på filmer! Det såg i princip exakt ut som det! Ni vet de där lilla runda lusthusen som par i filmen går till och det är lugnt och ensamt och det är musik och de dansar och det är pluttigt och romantiskt? Det fanns där också! Eller det fanns ingen musik på i lusthusen, men jag lovar att det är många skolor som har det också!

I alla fall!

Vi kom dit, mötte upp vänner, tog massa bilder, många komplimanger på varandras utseenden, dans, vilket faktiskt inte var allt för illa som det brukar vara, gick runt, åt lite snaks, såg kungen och drottningen krönas, pratade med folk lite till och sen gick vi vidare! Vi åkte ner till The Strip till en jättefin restaurang där vi åt middag och sedan åkte hem! Jag ville verkligen ta en bild framför Las Vegas skylten med våra outfits, men vi hade tyvärr inte tid med det, men esh då!

Sammanfattat var Prom väldigt roligt och jag tycker inte alls att det var överskattat alls! All stress och förväntning var värt det! Det skulle vara så roligt ifall vi hade någonting liknande i Sverige! Att se dansgolvet, med massa färgglada klänningar och se deras dater i matchande slips och väst. Att se människor från de olika grupperna, som cheerleaders, track and field folk, (faktiskt inte så många football spelare kom jag på), simmare, de som man sågs som lite "ghetto" såg faktiskt väldigt fina ut också! Teater skummisarna, random köreleverna (kärlek till de), andra som man har olika lektioner med och sitter och småpratar med dagligen, populära som nördiga, alla såg väldigt fina och annorlunda ut!

Härre min skapare vad LA var underbart! Kännslan jag hade hela helgen var den kännslan man har då man ser sin favoritartist i verkligheten! Det var så extremt underbart! Jag skulle kunna bo där i framtiden! Det fanns dock en väldigt stor klassskillnad. Man såg inga i medelklassen där! Alla var antingen otroligt rika eller otroligt fattiga! Men jisses! Och det var grönt! Efter ett år i öknen så blir man extremt lyckig då man ser (naturligt) grönt, känner lukten av det osv. Jag ville verkligen inte åka!

Plus så var det massa underbara utbytesstudenter! Jag skojar inte då jag säger att utbytesstudenter är de underbara människorna i världen! Denna helg var definitivt på top 5 listan över allt som har hendt detta år! Kan till och med vara DET roligaste på året!

Så på lördag spenderade vi hela dagen på Universal Studios och på söndag åkte vi till ett utkik, där man såg Hollywood skylten och hela Downtown LA! Sen åkte vi till Santa Monica Beach och sen Walk of Fame (fjuff!) Extremt roliga två dagar! Väldigt proppade dock!