Det här är så mycket värre än jag hade föreställt mig. Att säga hejdå är det värsta som finns. Under året så tänkte man inte på att snart så kommer man inte se dessa människor man ser dagligen. Inte bara att man inte kommer att se de, man vet inte när eller om man ens kommer att se de igen.

Igår så insåg jag faktiskt att det är slut. Efter många hejdån och tårar så tänkte jag att om jag bara kunde haft en vecka till i skolan, att ta vara på varenda sekund, ögonblick, allt!

Igår var det skolans Graduation i en stor arena i ett av kasinona. Japp, bor man i Vegas så bor man! Familj och vänner satt på läktaren, alla 500 studenter satt på golvplatsen och lärare, elevorådet och oss senior utbytesstudenter satt på scenen. Vi blev presenterade och vi fick ta emot en "certificate of completion". Den är jättefin och det ser exakt likadant ut som diplomet som alla studenter fick. Inga utbytesstudenter får ta studenten i Las Vegas tyvärr, men vi blev fortfarande erkända av skolan. Vi fick sjunga nationalsången och "the alma mater", skolans låt, för sista gången med kören. Jag fick sitta och se mina vänner gå över scenen och ha ett av de viktigaste stunderna i deras liv. Själv satt jag och var nervös över att jag inte kommer ha chansen att säga hejdå till kören som skulle springa till deras buss direkt efter. Men jag hade som tur chansen att säga ett snabbt hejdå och de blev sena till bussen på grund av oss, haha! Så jag började gråta lite var så jag sa hejdå till alla seniors. Ser jag någon gråta så börjar jag också att gråta...

Efter det så gick vi upp till rummet där Katie har förberett en liten fest för oss med mat och trevligt sällskap. Det började förfärligt! Igår var det Yufeis sista dag med oss eftersom hon och hennes familj ska resa innan de åker hem till Italien, så vi behövde säga hejdå till henne. Jag trodde inte det var möjligt att gråta så mycket. Hon och Solange har varit mina bästa vänner här trots allt och nu vet jag inte när jag kommer se henne igen. Vi kommer aldrig kunna se varann dagligen i skolan. det blev lite trevligare sen då vi hade några roliga konversationer med de andra, men det gör ont. Jag vill inte att det ska vara över!

Idag ska jag till Noels graduation party och flera hejdån väntar, yeey, för det...

På tisdag morgon så åker jag. Jag har bara tre nätter kvar i mitt rum här! (Inte värt att sova natten då jag måste vara vid flygplatsen 4 på morgonen). Helt galet! Jag har inte känslan som jag trodde att jag skulle ha "jaa, jag gjorde det, det kommer vara så kul att komma hem!". Den känlsan finns där också, men känslan "jag vill inte lämna alla" dominerar. Jag vet att då jag lämnar Newark, New Jersey så kommer jag att automatiskt ställa in mig på positiva tankar. Jag ser verkligen fram emot att åka hem, men dessa några dagar är så underbart roliga och hemska på samma gång! jag vill spola tillbaka tiden!