Hur underbart jag än har det här så saknar jag Sverige. Ibland så saknar jag det enormt mycket så det gör ont och tanken att det fortfarande är så långt tills jag ska tillbaka får mig på dåligt humör. Ibland är det bara bra tankar, för man inser bara hur underbart det är hemma då man är ifrån det. Igår hade jag en riktigt dålig saknad. Jag mådde riktigt dåligt! jag mår bra idag dock. Idag kände jag bara saknad på ett mer positivt sätt.

Hemlängtan är en riktigt konstig känsla! När det är riktigt dåligt så gör man bara konstiga saker. Det är nästan som att vara riktigt beroende av någonting. Man vill verkligen vara på ett ställe och man tänker på vissa människor, vissa vanor man har hemma, vissa platser, vissa maträtter och man får en jobbig klump i magen. Saker som jag hatade i Sverige saknar jag så mycket, som kemin! Det är så konstigt att jag saknar kemin! Men det är verkligen ämnet jag saknar mest! Jag saknar att behöva anstränga mig i skolan för att faktiskt lära mig någonting. Jag må ha toppbetyg här, men jag känner mig inte stolt över det eftersom jag har inte riktigt kämpat för det!

Ni vet alla reality serier, då deltagarna ibland lite in i säsongen vinner att de får träffa sin familj, eller de får brev, eller de får ringa hem eller liknande. Det är bara nu som jag verkligen förstår hur viktigt deltagarna faktiskt tycker att priset är, haha! Lite skoj.

Saken är att på ett sätt tycker jag att jag är dum. Jag vet att jag har det så bra här. Kom igen! jag bor i Las Vegas, jag gör saker hela tiden! Jag är omringat av underbara människor (för det mesta, host.. haha) och jag njuter av det också, men en del av mig är fortfarande kvar i Sverige, i Europa, med saker jag växte upp med, som jag är van vid.

Jag skriver detta mest för att hylla mitt fina hem, eftersom distans får en att inse det bra i allt! För jag skriver alltid bara allt positivt som händer med mig här, för jag vill dela med mig av allt det bra som händer mig. Emellan så har jag fortfarande ett liv i Sverige som jag älskar och saknar. Det händer negativa saker med mig också bortsett från hemlängtan. Jag har gråtit mycket för olika anledningar. Men de är irrelevanta saker, redan bortglömda, mesta av de, och i slutändan minns man inte det negativa, så varför ska jag då skriva allt negativt?

Men detta är exakt vad jag ville få ut av mitt år. Svårigheter blandat med roliga saker. Hemma så händer det inte så mycket, det vet jag. Jag ville att istället för att allt vara lagom så skulle det vara större svårigheter blandat med mycket positivt, och än så länge är det exakt vad jag ville. Och svårigheterna får en bara att växa!