Varje dag påminns jag av att det snart r slut. varje dag är det sista av sitt slag. Torsdags var det sista körkonserten, idag kommer det vara avskedsfest, på måndag kommer jag ha sista normala dagen innan finals, , folk har redan börjat åka hem. Det är slut! varför är det alltid som bäst när det är över? Det är verkligen så! Detta kommer aldrig att komma tillbaka! Det är verkligen hemskt! Det är inte samma sak som då man lämnade Sverige för det var bara ett tillfälligt hejdå, men jag vet ärligt talat inte när jag kommer se, OM jag kommer se, mina vänner här igen!
Samtidigt så ser jag fram emot att åka hem också, så det är jättekonstigt, men jag vet att allt kommer att vara så konstigt och främmande, obehagligt. Jag kommer känna mig rädd, naken, exposed! Jag vill bara packa med mig vissa saker och blanda det med Sverige! Vill ta med mig typ... 60% av värmen (för att försöka sola såhär dags på året kallas självmord, 40+ grader, inte kul, inte kul! Ta med mig schoolspirit som assemblies, yearbook (som jag fick under veckan btw.) sporter, personligheter (vissa).

Folk frågar mig fortfarande: Saknar du dina vänner och familj hemma? Jag svarade alltid ja förut, men ärligt talat, jag saknar ingenting hemma i Sverige längre för jag vet att jag kommer se vad det än är snart! Vill bara ta vara på allt annat innan jag åker.

Jag kan verkligen tänka mig att flytta till USA i framtiden! Vi får se vad ödet vill mig, vad han har i bakfickan för mig liksom.. ;)