Skriver av mig

Tjo! Är det någon som kommer in hit fortfarande? Jag gör inte det i alla fall tyvärr... Jag vet inte, jag inte mycket att blogga om.

I alla fall, ifall det finns några blivande ettor i gymnasiet som ska gå på gymnasiemässan nästa lördag kom och träffa mig, det kommer bli kul att prata om sitt år!

Det är just därför jag kom hit för att skriva av mig. Det känns så tråkigt att vara tillbaka i sitt gamla liv. Allting är som förut, men ändå så annorlunda i och med att jag går i en helt annan klass, en klass jag verkligen ogillar! Jag vill verkligen byta, men vet inte vart. Inom skolan eller till en helt annan skola.

Sen är det så sorgligt att amerikaner har en tendens att glömma snabbt. Det känns som att i och med att jag inte är där längre så pratar man mer och mer sällan i och med att man har mindre och mindre att prata om med sina vänner och värdfamilj. Våra liv skiljs åt så mycket.

Sen så är det de vänner som nästan direkt bröt kontakten. Vänner som faktiskt betydde väldigt mycket för mig under året och är de som jag som mest skulle velat och ansträngde mig för att hålla kvar i mitt liv. Det handlar om två specifika personer, och det svider dagligen att tänka på att det självmant väljer att inte skriva. Att de läser meddelandena man skriver, men inte svarar! Kontakten med andra är det bästa sättet att minnas som bäst. Att dela upplevelsen med andra. Bilder och föremål kan aldrig slå det!

Så jag vet inte, finns det någon som har bra förslag hur man kan komma ur en sådan depression över att förlora några från sitt liv?
 
I och med att det finns saker som suger just nu med skolan och så vidare så saknar man sitt år så mycket, eller också väldigt mycket hur ens liv såg ut innan man åkte.

Sjuk!

Hej hej!
 
Jo jag lever (men knapt?). just nu ligger jag på min dödsbädd av förkylning känner jag. Lyckades faktiskt dra mig till skolan trots allt för matte testet och labbarna. Kände mig bra sen. Orkade inte ens lyfta en lärobok sen jag kom hem dock.. Så så effektiv var jag väl ändå inte. Ush! Det är så mycket jag måste plugga med. Men engelskaredovisningen imorgon känner jag mig inte särskilt orolig över, heh.
 
Så vad har jag haft för mig istället, jo kärat ner mig på en ny koreansk serie "to the beautiful you" och ja namnet är cheezy, jag vet (och så är serien, men vad ska jag göra? Jag har en konstig smak..). Den är så bra! Tyvärr så pågår den just nu, så nu när jag har kommit ikapp med alla 8 avsnitten får jag vänta en vecka för att se et nytt avsnitt, oh no!!!
 
Tappade även bort min mobil i skolan idag. Igen för typ 100ade gången... inte kul! Men jag avskyr den mobilen så mycket, så de tär nog mitt undermedvetna som vill bli av med den. kommer nog inte få tillbaka den den här gången tror jag. ush...
 
jaja åretkommer snart igen! :D
 
Random bild från Ungern i sommras Anna tog. ush.. Jag har inte riktigt tagit många bilder sen jag kom hem från USA. Borde bli bättre, haha!
 
 

Skolstart!

Hejdå mitt liv för åtminstonne ett år! :P

Jag lever!

Okej, jag känner att jag måste ju ändå fortsätta att blogga! Visa att jag fortfarande existerar. Så jag kom hem för en vecka sen från Ungern där jag träffade familjen. Det var lika skoj som vanligt. Alltså, trevligt, men samtidigt, "yess, hemma i Sverige igen!" efteråt... Vi gjorde ju en massa! Det var extremt varmt första veckan så man inte kunde överleva, och till skillnad från USA så överdriver de inte AC, nej, de har ingen AC alls. Föredrar USA i detta fall, haha!

Andra veckan hos pappas familj blev det lite kyligare och härligare. Jag älskar fortfarande dåligt väder efter ett år med bara sol! Tänka sig!

Så jag kom hem och nu i måndags började jag jobba. Jag jobbar på IP nära där jag bor och det är krävande! Jag blir så extremt slut efter varje dag! Men det är värt det och det är ju roligt att man gör nått vettigt på dagarna och inte bara sitter och stalkar k-pop, heh.

En vecka efter att jag har slutat jobba börjar skolan. Jag är jätte nervös hur det kommer att gå. Jag måste få bra betyg samtidigt som jag måste städa upp förra årets misstag så gått jag kan! Fighting till moi! ;)
 
 
Jack!!! Saknar denna stora, söta, gosiga kisse!! <3

Hemma

Känslan att vara hemma är konstigt. Det känns väldigt bekant men ändå så ovant. Jag kände mig inte helt hemma de första dagarna, men nu så har det börjat bli som vanligt. Att se mina gamla vänner var härligt, men det kändes inte som jag inte hade sätt de på ett år! Det kändes som att hela året var en dröm som jag drömde då jag var i koma eller liknande.

Jag saknar människorna i USA så mycket! Jag saknar värmen, personligheterna... Samtidigt så älskar jag att vara fri! Tunnelbanan är underbar! Det är så konstigt att människor inte pratar med varandra på gatorna dock. Att ingen börjar småprata med varandra.

Jag älskar hur sista dagarna i USA blev för det är så jag kommer minnas hela året sen! Jag önskar att slutet kunde varit tidigare under året.

Jag vet inte hur jag kommer att blogga från och med nu. Jag har blivit ganska bloggtrött nu i slutet. Samtidigt så vill jag gärna starta en helt ny blogg med ny design, ny tema. Bärja om på nytt! Som så man skriver ut en dagbok och börjar på en ny. Lite så känns det. Det känns som att ett kapitel i mitt liv har precis tagit slut och jag vill börja om på nytt! När det sker så kommer jag såklart berätta om den och jag kommer fortsätta skriva om mitt år, kärleken till Korea, mitt tråkiga fake svenne liv som en ungrare.

Bild: Sista lunchen med mina fina vänner innan jag åkte. Minnen för livet!

Sista dagen

Idag är det sista dagen innan jag ska åka hem. Mitt humör är som ett berg och dalbana. I morse vaknade jag halv fem av stress antar jag. Idag så åkte jag över till Mikiko först för att säga hejdå till henne, efter det så gick jag över till Solanges hus i 40+ vädret som jag kommer sakna, men jag dog. Vi åkte sedan till Panera Bread och åt lunch med Victor, Noel, Sage och Megan. Det var extremt mysigt och härligt att se alla för en sista gång! Sen gick vi över till Sages hus och badade i hans pool. Nu sitter jag här och väntar till att min värdmamma ska komma hem och vi ska ha vår avskedsmiddag. Borde kanske fixa det sista på mina resväskor. Det blir två totalt! :) Jag är bra på att skjuta upp packning till slutet.

Jag har redan gråtit en massa, men då vi var över vid Sages hus insåg jag: Herre gud! Jag kommer se min familj imorgon!! Jag har inte sätt de på ett år och nu så kommer jag se de, och alla mina fina vänner!!

Det här är det jobbigaste och flummigaste jag någonsin har varit med om! Detta år har verkligen varit det bästa, lärorikaste, upplevelserikta av de alla! Jag hoppas verkligen att det kommer flera år som denna!

Det har varit svårt men det var verkligen så värt det! Jag önskar att alla kunde uppleva det som jag har upplevt!

Jag kan aldrig tacka alla människor som har varit inblandade i mitt år tillräckligt. Min fina familj som lät mig göra detta! Det finns inte många föräldrar coola nog för att låta sina barn göra detta. min andra familj jag nu har blivit rikare för att låta mig vara en del av denna familj. Jag är så lyckligt lottad att ha de! Alla mina vänner, amerikanska som utbytesstudenter för att göra alla upplevelser lite extra minnesvärda, och mina vänner där hemma för att inte glömma bort mig!

Ses på onsdag Sverige! Har du saknat mig?

Graduation

Det här är så mycket värre än jag hade föreställt mig. Att säga hejdå är det värsta som finns. Under året så tänkte man inte på att snart så kommer man inte se dessa människor man ser dagligen. Inte bara att man inte kommer att se de, man vet inte när eller om man ens kommer att se de igen.

Igår så insåg jag faktiskt att det är slut. Efter många hejdån och tårar så tänkte jag att om jag bara kunde haft en vecka till i skolan, att ta vara på varenda sekund, ögonblick, allt!

Igår var det skolans Graduation i en stor arena i ett av kasinona. Japp, bor man i Vegas så bor man! Familj och vänner satt på läktaren, alla 500 studenter satt på golvplatsen och lärare, elevorådet och oss senior utbytesstudenter satt på scenen. Vi blev presenterade och vi fick ta emot en "certificate of completion". Den är jättefin och det ser exakt likadant ut som diplomet som alla studenter fick. Inga utbytesstudenter får ta studenten i Las Vegas tyvärr, men vi blev fortfarande erkända av skolan. Vi fick sjunga nationalsången och "the alma mater", skolans låt, för sista gången med kören. Jag fick sitta och se mina vänner gå över scenen och ha ett av de viktigaste stunderna i deras liv. Själv satt jag och var nervös över att jag inte kommer ha chansen att säga hejdå till kören som skulle springa till deras buss direkt efter. Men jag hade som tur chansen att säga ett snabbt hejdå och de blev sena till bussen på grund av oss, haha! Så jag började gråta lite var så jag sa hejdå till alla seniors. Ser jag någon gråta så börjar jag också att gråta...

Efter det så gick vi upp till rummet där Katie har förberett en liten fest för oss med mat och trevligt sällskap. Det började förfärligt! Igår var det Yufeis sista dag med oss eftersom hon och hennes familj ska resa innan de åker hem till Italien, så vi behövde säga hejdå till henne. Jag trodde inte det var möjligt att gråta så mycket. Hon och Solange har varit mina bästa vänner här trots allt och nu vet jag inte när jag kommer se henne igen. Vi kommer aldrig kunna se varann dagligen i skolan. det blev lite trevligare sen då vi hade några roliga konversationer med de andra, men det gör ont. Jag vill inte att det ska vara över!

Idag ska jag till Noels graduation party och flera hejdån väntar, yeey, för det...

På tisdag morgon så åker jag. Jag har bara tre nätter kvar i mitt rum här! (Inte värt att sova natten då jag måste vara vid flygplatsen 4 på morgonen). Helt galet! Jag har inte känslan som jag trodde att jag skulle ha "jaa, jag gjorde det, det kommer vara så kul att komma hem!". Den känlsan finns där också, men känslan "jag vill inte lämna alla" dominerar. Jag vet att då jag lämnar Newark, New Jersey så kommer jag att automatiskt ställa in mig på positiva tankar. Jag ser verkligen fram emot att åka hem, men dessa några dagar är så underbart roliga och hemska på samma gång! jag vill spola tillbaka tiden!

Blogg.se låter mig inte ladda upp bilder av någon anledning.. Så vill ni se bilder så finns jag på Facebook! :P

Slut

Varje dag påminns jag av att det snart r slut. varje dag är det sista av sitt slag. Torsdags var det sista körkonserten, idag kommer det vara avskedsfest, på måndag kommer jag ha sista normala dagen innan finals, , folk har redan börjat åka hem. Det är slut! varför är det alltid som bäst när det är över? Det är verkligen så! Detta kommer aldrig att komma tillbaka! Det är verkligen hemskt! Det är inte samma sak som då man lämnade Sverige för det var bara ett tillfälligt hejdå, men jag vet ärligt talat inte när jag kommer se, OM jag kommer se, mina vänner här igen!
Samtidigt så ser jag fram emot att åka hem också, så det är jättekonstigt, men jag vet att allt kommer att vara så konstigt och främmande, obehagligt. Jag kommer känna mig rädd, naken, exposed! Jag vill bara packa med mig vissa saker och blanda det med Sverige! Vill ta med mig typ... 60% av värmen (för att försöka sola såhär dags på året kallas självmord, 40+ grader, inte kul, inte kul! Ta med mig schoolspirit som assemblies, yearbook (som jag fick under veckan btw.) sporter, personligheter (vissa).

Folk frågar mig fortfarande: Saknar du dina vänner och familj hemma? Jag svarade alltid ja förut, men ärligt talat, jag saknar ingenting hemma i Sverige längre för jag vet att jag kommer se vad det än är snart! Vill bara ta vara på allt annat innan jag åker.

Jag kan verkligen tänka mig att flytta till USA i framtiden! Vi får se vad ödet vill mig, vad han har i bakfickan för mig liksom.. ;)

Jag blev framröstad som "most impoved" i kören, vilket är stort! Sen fick jag en varsety letter, ni vet, det som man lägger på sina letterman jackor och visar att man är cool :) Kanske någon gång i framtiden skaffar jag en sån och syr på den, eller så syr jag på den på en kofta eller liknande. (CM - Cimarrin Memorian).

Grand Canyon


Förra helgen så var det sista helgutflykten med alla fina utbytesstudenter. Det var väldigt sorgligt att inse det. Efter Zion, Bonnie Springs, Death Valley, Los Angeles och nu Grand Canyon så är alla roliga korta helgutflykter över! Jag kommer se de flesta igen under farwel partyt, men jag kommer inte se alla som bor i små byar runt om Las Vegas. Utbytesstudenter är de bästa människorna att umgås med! Alla är så underbara! Jag vet att jag har nämnt det innan, men det kommer aldrig att vara någonting jag kommer att komma ihåg om året.

Så vi åkte tidigt lördag morgon och kom hem söndag eftermiddag. Efter det så spenderade vi kvällen hos EF ledaren, Don. Hans hus är helt sjukt coolt! Gården består av massa saken, men bla, en pool, med jacuzzi och en freaking bar i poolen!! Så vi var där och kollade på solförmörkelsen! Det var 98% solförmörkelse och som ni vet är det en gång var 20e år åtminstone, så det var lite coolt. Plus så var hela lite sorgligt eftersom Andy, ena av Dons utbytesstudenter i hans hus, åkte hem igår så jag fick säga hejdå till henne. Ush ush! Jag vet inte när jag kommer se henne igen! Fast jag vet att nästa gång jag åker till Thailand, då ska jag hälsa på henne!

Nu är det slut alltså! I onsdags flyttade Jennie, min värdsyster ut också så nu sa jag hejdå till henne också! Tracken hade sin avslutning under veckan med glass! Varför måste det ta slut? Fast samtidigt så ser jag extremt mycket fram emot att åka hem också, men vissa saker och människor önskar jag bara att jag kunde ta med mig hem.

Det som jag är väldigt glad över att det snart är slut är skolan! Jag är så trött på skolan här! Det svåraste i skolan just nu är att hålla mig vaken under de första tre lektionerna! Men jag kommer sakna bilden och kören, vissa människor, lunchen...




Tankar

Tiden för mig här är snart över. Jag har sätt fram emot hemresan hela året på ett sätt. Att se alla hemma igen, att gå tillbaka till mitt normala liv. Att gå framåt i mitt liv och inte bara göra någonting "på skoj". Speciellt då någonting var för konstigt och jag inte alls höll med om vissa saker. Tider då jag var irriterad på människor. Fortfarande så kan jag ibland tänka att det kommer verkligen vara riktigt underbart att komma hem.

Men för det mesta så gör det riktigt ont! Tanken att det faktiskt snart är över. Det här cirka tre års långa resan med alla förväntningar och förberedelser. Allt detta lider mot sitt slut. Allting som jag lever och andas, alla människor, allt kommer snart bara att vara minnen.

Alla skämt med värdfamiljen. Alla roliga stunder i kören. Alla föreställningar. Tennisen. Track and Field. Alla assemblies och liknande "school spirit" event. Alla trevliga och öppna människor som småpratar med människor de inte känner. Att vara så extremt spontan. Alla utbytesstudenter. Alla EF resor. Värmen.

Jag satt precis och kollade tillbaka på min blogg för vad jag skrev runt den här tiden för ett år sedan och tiden under camp. Tiden då jag inte hade någon aning om vad som förväntade mig. Jag var full av förväntningar man inte kan förstå ifall man inte lever i det, blandat med minst lika mycket skräck! Jag minns att under camp så önskade jag att efter camp så kunde vi bara åka hem och slippa allt. Men jag tror att det var hela blandade känslan som gjorde camp till det underbara det var.

Jag känner mig så tom nu! Det finns ingenting specifikt jag ser fram emot längre. Jo det finns ju fortfarande den här sista månaden som jag kommer göra till mitt bästa. Jag ska åka till Grand Canyon nästa helg och sen är det massa avslutningar och avsked som gäller och ta till sig det sista av livet i Las Vegas. Men nu efter Prom är alla årets stora event över. Jag har klarat av ett helt år "själv" på andra sidan klotet. Varför är jag inte glad? Varför är enda känslan jag känner ångest? Jag har sätt fram emot att åka hem! Jag har sätt fram emot att vara fri, kunna röra mig fritt...

Jag kommer sakna mina vänner här! Jag vill inte ens tänka på hur det kommer vara att säga hejdå till de och inte vita när/om jag kommer träffa de!

Ush! Jag börjar förstå vad alla menar med att detta "hejdå" är tusen gånger värre än hejdå:n man sa innan man åkte.

<3

La-la land

Så här är ett klipp som Lina (svensken) la ihop från LA resan för två veckor sedan! Har ingen stor roll i klippet insåg jag. Känner mig lagom utklippt, hehe! Skymtas lite då och då, och sen så såg man mina skils att tänka en lampa i början också, whoot! I alla fall, här ser ni en liten smakprov på hur det var.

Enda sen jag kom tillbaka från LA känner jag mer och mer att jag vill verkligen flytta till Kalifornien någon gång. Eller åtminstone spendera en längre tid där! Jag hörde att San Francisco är väldigt fint och mycket bättre än LA (svårt att slå känner jag då!) plus så hörde jag att de har massa arkitekthögskolor och företag där, vilket är det jag har börjat funderar på att bli i framtiden kanske! Så kanske så blir det tillbaka till USA någon dag för att plugga?

I alla fall, här har ni klippet:


Jag är sämsta kompisen!




Jag ber verkligen om ursäkt till alla mina fina vänner både hemma och här runt o i USA att jag inte hör av mig, eller skickar så mycket fina saker som ni skickar mig! Jag blir så extremt glad varje gång jag får ett brev i brevlådan och samtidigt får jag sån dåligt samvete!

Jag vill bara säga att jag älskar er och tack för att ni står ut med mig! Jag ska bli en bättre vän!

:)




God morgon Sverige!

Nu är det dags för mig att sova, då jag vet att alla där hemma börjar vakna och göra sig i ordning för skolan. Själv skulle jag ha sovit för snart 1½ timma sedan för att inte vara alldeles för död imorgon, men jag är alldeles för besatt av datorn. Oh well, detta skickar jag till alla er där hemma! (en liten låt som de spelade i Universal Studios efter rundturen och den totalt fastnade i allas huven och sjöng på den för resten av dagen).


Prom!!!

Igår var det den efterlängtade Prom! Det som man har sätt fram emot hela året. Många har pratat om under en lång tid. Har dragit till sig massa stress och irritation bland folk! All nervositet innan hela balen. Nu är det över och (förhoppningsvis) alla är glada och har massa goda minnen de kan ta med sig!

Min Prom var bra, men inte riktigt som jag hade hoppats på att den skulle vara. Jag gjorde misstaget att bestämma mig att jag skulle gå med han jag skulle gå med, Sage, en av mina närmaste killkompisar, men tydligen inte helt pålitlig visade det sig. Han är känd för att banga till allt han ger sig in på i strot sätt vad det gäller mycket annat också. Han kom med massa ursäkter att han kanske inte skulle kunna gå på prom trots allt. Vilket var lite udda eftersom i början, för typ en månad sedan var det han som var den av oss två som såg mer fram emot det typ och frågade mig dagligen ifall jag hade skaffat en klänning eller ej och att jag måste göra det eftersom vi måste matcha. Sen kommer han samma vecka som Prom och säger att han inte "kan" gå vilket är lite för sent att hitta någon annan att gå med. Men men, nu tycker jag nästan lite synd om honom istället då alla i kören är irriterade på honom för att han inte gick, hehe. Men jag är inte allt för arg på honom. Han är vel vem han är.. :P

Så istället gick jag med mina fina tjejkompisar, gjorde oss i ordning och åkte till The Lakes nära där några av de bor och tog bilder. Efter det åkte vi till dansen som var på en extremt fin lokal med en liten dammliknande, massa fina träd med små lampor tvistade runt de, byggnaden var väldigt öppen med stora glasdörrar. Det såg verkligen ut som Prom på filmer! Det såg i princip exakt ut som det! Ni vet de där lilla runda lusthusen som par i filmen går till och det är lugnt och ensamt och det är musik och de dansar och det är pluttigt och romantiskt? Det fanns där också! Eller det fanns ingen musik på i lusthusen, men jag lovar att det är många skolor som har det också!

I alla fall!

Vi kom dit, mötte upp vänner, tog massa bilder, många komplimanger på varandras utseenden, dans, vilket faktiskt inte var allt för illa som det brukar vara, gick runt, åt lite snaks, såg kungen och drottningen krönas, pratade med folk lite till och sen gick vi vidare! Vi åkte ner till The Strip till en jättefin restaurang där vi åt middag och sedan åkte hem! Jag ville verkligen ta en bild framför Las Vegas skylten med våra outfits, men vi hade tyvärr inte tid med det, men esh då!

Sammanfattat var Prom väldigt roligt och jag tycker inte alls att det var överskattat alls! All stress och förväntning var värt det! Det skulle vara så roligt ifall vi hade någonting liknande i Sverige! Att se dansgolvet, med massa färgglada klänningar och se deras dater i matchande slips och väst. Att se människor från de olika grupperna, som cheerleaders, track and field folk, (faktiskt inte så många football spelare kom jag på), simmare, de som man sågs som lite "ghetto" såg faktiskt väldigt fina ut också! Teater skummisarna, random köreleverna (kärlek till de), andra som man har olika lektioner med och sitter och småpratar med dagligen, populära som nördiga, alla såg väldigt fina och annorlunda ut!


Man kan inte bli mer amerikaniserad än att gå till en salong och fixa sina naglar för prom!



Med min fina kines italienare ^^ <3


Vår kära tjejgrupp.


jag, Solange och Elena

Los Angeles!

Härre min skapare vad LA var underbart! Kännslan jag hade hela helgen var den kännslan man har då man ser sin favoritartist i verkligheten! Det var så extremt underbart! Jag skulle kunna bo där i framtiden! Det fanns dock en väldigt stor klassskillnad. Man såg inga i medelklassen där! Alla var antingen otroligt rika eller otroligt fattiga! Men jisses! Och det var grönt! Efter ett år i öknen så blir man extremt lyckig då man ser (naturligt) grönt, känner lukten av det osv. Jag ville verkligen inte åka!

Plus så var det massa underbara utbytesstudenter! Jag skojar inte då jag säger att utbytesstudenter är de underbara människorna i världen! Denna helg var definitivt på top 5 listan över allt som har hendt detta år! Kan till och med vara DET roligaste på året!

Så på lördag spenderade vi hela dagen på Universal Studios och på söndag åkte vi till ett utkik, där man såg Hollywood skylten och hela Downtown LA! Sen åkte vi till Santa Monica Beach och sen Walk of Fame (fjuff!) Extremt roliga två dagar! Väldigt proppade dock!


The Simpsons!


Ehm, det ska vara Shrek :P




Vi åt på Hard Rock Café i City Walk! :)


Harry Potter. Mina händer var exakta storleken av Emma Watson!




Vi såg en kändis! Cody Christian från Pretty Little Liar! Jag visste dock inte vem han var, lade bara märke till hur onaturligt bra han såg ut, haha!







Jag har extreeemt många bilde från LA. Jag skulle bomba min blogg ifall jag visade alla, men alla finns på Facebook! :D

<3

Dagar i USA
bloglovin
RSS 2.0